0
Även om det på många håll tvistas om när det första armbandsuret faktiskt uppfanns, så är de flesta överens om att de i början av 1900-talet hade börjat bli enormt populära som såväl modeaccessoarer som strikt funktionella verktyg för tidhållning. Det är knappast en slump att den numera legendariska klocktillverkaren Rolex ursprungligen grundades 1905 med ambitionen att tillhandahålla beprövade schweiziska urverk i lite mer exklusiva utföranden.
Sedan dess har armbandsuren genomgått ett stort antal såväl tekniska som estetiska förändringar och finns numera tillgängliga i ett närmast obegränsad antal variationer. Spännande nog så har detta resulterat i lika delar möjligheter som dilemman. När man väljer att köpa ett armbandsur så måste man ta ställning till såväl funktion som utseende, och det är inte alltid helt uppenbart huruvida man får modell med historisk förlaga eller med nytänk som ledstång. Ofta kan man förenkla sin beslutsångest genom att bekanta sig lite med de trender som präglat utvecklingen.
Men hur har egentligen trenderna förändrats genom tiderna? Att kunna ge en fullständig överblick är inget som vi vågar oss på, men förhoppningsvis kan vi erbjuda en bättre inblick i de breda historiska drag som format såväl armbandsuren som vårt sätt att se på deras både estetiska och funktionella egenskaper. Följ med oss när vi tar en titt på olika klocktrender och på så sätter fingret på de förändringar som har bidragit till utvecklingen av det moderna armbandsuret.
Fickuret som föregångare till armbandsuretRedan under 1500-talet så hade fickuret kommit att bli ett symbol för såväl social ställning som ansvar. De blev snabbt ett givet komplement till lite mer formell klädsel, som inte sällan hade särskilda fickor för uren. Tekniska framsteg, så som fjäderdrivna urverk, gjorde det möjligt att tillverkar allt mindre ur som samtidigt var tekniskt pålitliga och kunde monteras på armband. Denna utveckling, i kombination armbandsurens viktiga roll i de båda världskrigen, anses av många vara de två avgörande drivkrafterna bakom armbandsurets genomslag. Hur som helst kom man under 1900-talet snart att se armbandsur hos de flesta personer, vilket kom att driva fram ett flertal olika spännande trender.
De konfliktpräglade decennierna i början av 1900-talet lämnade nog ingen del av världen oberörd. Därför är det inte så konstigt att de även präglade sedvänjor, trender och materiella ambitioner. Vilken klocka som anses känneteckna denna period varierar stort mellan vilka personer man frågar. Många Amerikaner anser att Bulova A-11 från 1940-talet representerar tidens armbandsur. Utförandet varierade mellan år och modell, men denna klocka präglades av en stoppfunktion som möjliggjorde synkronisering på sekundnivå och kunde vara såväl vatten- som dammsäkrad. Från Tysklands sida så skulle nog de så kallade Beobachtungsuhren, med dess stiliserade enkelhet och tillförlitliga kronometer, däremot mycket väl vara ett typexempel på militär funktionalitet.
Gemensamt för militärklockorna från denna tidsperiod är att nytta och funktion stod över allt annat. I modern tid har dessa intressant nog i viss utsträckning kommit att bli representativa för en sorts minimalism där användbarhet och tidhållning står i centrum. Även om det inte fanns en storleksstandard så understeg boettstorlekarna i de flesta fall 39 mm, vilket enligt moderna mått ibland skulle anses vara i underkant.
Under denna period var det väldigt ovanligt att stiliserade icke-militära armbandsur marknadsfördes för män. Bland damuren var det däremot vanligt förekommande att de pryddes med allt i från juveler till att få särskilt särpräglade konstruktioner. Men i och med efterkrigstiden så hade armbandsuret blivit så efterfrågat bland de flesta personer att önskemål och förfrågningar gällande unika och spännande ur ökade lavinartat.
Oavsett om det hela berodde på att krigsåren skapat ett sug efter materiell extravagans, att världsekonomins återhämtning skapade andra förutsättningar eller något helt annat så blev det under perioden efter andra världskriget tydligt att efterfrågan på stiliserade armbandsur blivit oerhört stor. Men allt eftersom kom trenderna att söka sig tillbaka till funktionalism och samtidigt låta dem förenas med de helt nya tekniska möjligheterna som uppstått.
Ingen kan med någon större säkerhet säga vilka som var först ut med att lansera stiliserade klockor. Men under 1960-talet hade trenderna etablerat att ett armbandsur inte längre behövde vara ett funktionellt verktyg med minimalt visuellt intryck. Något som kommit att bli väldigt representativt för denna period är guldplätering och armband vars utseende är i samklang med boetten. Ett tag verkade det till och med som att läder och övriga följsamma alternativ helt fallet ur tiden. Armbandslänkar, eller klocklänkar som de ibland kallas, var nästan förhärskande. En annan tydlig trend var att små urverk och nätta boetter nästan var ett givet. Men detta var såklart inte utan undantag. Den numera populära samlarklockan Grand Seiko erbjöd läderarmband och nöjde sig med guldplätering för boett och visare.
Under 1970-talet så hade produktionen av prisvärda och kvalitativa kvartsur tagit fart på allvar tack vare tekniska framsteg kring kvartskristall och batteridrift. För första gången var det möjligt att på ett kostnadseffektivt sätt massproducera tillförlitliga urverk. Detta öppnade nya möjligheter för såväl modehus som anrika urmakare, och marknaden överöstes med armbandsur inspirerade av såväl den gångna tidens funktionalitet som modern innovation. Här ser man även för första gången en tendens att lansera herrklockor med jämförligt stora boetter. En ofta förbisedd bieffekt av övergången till kvartsur var att de per automatik blev mycket mer stöttåliga än de manuella motsvarigheterna. Det gjorde att prisvärda och hållbara armbandsur för såväl sportutövning som hårt arbete blev en realitet.
När det det gäller 1980-talet så har nog många kommit att förknippa periodens armbandsur med endera inbyggda miniräknare eller digital tidsåtergivning. Förändringar i produktionsmöjligheter gjorde att det dök upp armbandsur i de flesta tänkbara utföranden. Oavsett om man förknippar perioden med 1960-talets guldplätering, 1970-talets återgång till funktionalitet, 1980-talets miniräknarklockor eller 1990-talets tendens att låta boetterna bli allt mer framträdande och färgglada så går det inte att förneka att det är här som många av de estetiska trenderna verkligen cementerade sig under århundradets sista två decennier. Här kan man även skönja en tydlig sammansmältning av gamla trender med nya grepp.
Även om uttrycket tidlös design låter som något väldigt stereotypiskt och klyschigt så är det trots allt talande för hur armbandsuren har kommit att förändras med tiden. Numera anses en klocka inspirerad av tidigt 1900-talet passa lika bra på armen som ett modernt dykarur. Det verkar som om vi helt enkelt har kommit till den nivå att det blivit stilmässigt fritt fram att inspireras av såväl funktionalitet som utseendemässig särprägel. Även om många förutspådde armbandsuret död i och med mobiltelefonernas definitiva inträde i vardagen så har armbandsuren visat sig vara mer populära än någonsin.
Väldigt talande för perioden är den, kanske något vacklande, trenden att lansera armbandsur med allt större urverk och boetter. Begreppet överdimensionerade klockor åsyftar i de flesta fall ur med en diameter som överstiger 42 mm. Tendensen att se allt större boettstorlekar är något som blev uppenbart under 2000-talet. Denna utveckling har mottagits med allt i från öppna armar till uppenbar tvivel. Men hur som helst har den på många sätt förmodligen fått mer uppmärksamhet än nödvändigt, då det endast är ett väldigt fåtal tillverkare som uteslutande fokuserar på märkbart större armbandsur. Mycket mer vanligt är det att erbjuda ett flertal olika boettstorlekar, för att kunna erbjuda tillräckligt många variationer för att tilltala samtliga personer och behov.
I viss utsträckning har den moderna tiden kommit att präglas av nischade tillverkare och särskilda funktioner. Serier så som Casios G-force har på många sätt blivit synonyma med tåliga klockor ämnade att hantera varje situation. I en tid då utbudet av klockor är större än någonsin tidigare så verkar det ha blivit väldigt viktigt för företag att kunna erbjuda endera funktionellt mervärde eller en unik estetisk särprägel. Därför ser man numera hur olika tillverkare verkligen anstränger sig för att förknippa sitt varumärke med en viss identitet. Oavsett om det handlar om historiska anor, modern tillförlitlighet, diskreta vardagsur eller modeller som verkligen sticker ut så har man väldigt stora chanser att hitta klockor som verkligen motsvarar ens egna och högst personliga önskemål.
Ingen kan med något större mått av säkerhet förutspå vilken sorts klockor som kommer att vara mest populära i framtiden. Men utifrån samtida utveckling så kan man dra vissa slutsatser. Tendensen att återgå till klassisk funktionell design har varit pågående en längre tid, och kommer med största sannolikhet att fortgå. På det stora hela verkar det som att klocktrender på många sätt går i cyklar, och att moderna klockor representerar en smältdegel av tidigare trender. Viktigt att komma ihåg är att en avgörande del i den utbudsexplosion som skedde under senare halvan av 1900-talet på många sätt bottnade i tekniska framsteg. Numera är mekaniska ur och kvartsur, drivna av fjäder respektive kvarts och batteri, vid sidan av smartklockor, de förhärskande lösningarna för pålitlig drift. Kanske är det så att den fortsatta utvecklingen kräver att det sker tekniska framsteg på sådan nivå att man får möjligheten att helt enkelt hitta nya användningsområden för armbandsuret. Oavsett vad framtiden kan tänkas ge så är det uppenbart att vi lever i en tid då de flesta kan hitta klockor som lever upp till ens förväntningar.
