0Om man tar en titt i 1898 års upplaga av Svenska Akademiens Ordbok så finner man den inte allt för kreativa beskrivningen av ett armbandsur som ett ur som helt enkelt är tänkt att bäras i ett armband. Få personer blir nog särskilt mycket klokare av en sådan beskrivning, men vad det pekar på är att redan på den tiden var armbandsuren tillräckligt välanvända för att inte kräva någon närmare närmare förklaring. De var med andra ord en vardagspryl.
Men när uppfanns egentligen armbandsuret? Och hur kommer det sig att det har blivit såväl en nytto- som modeprodukt? För att förstå utvecklingen måste vi först ta en resa ända tillbaka till 1500-talet och den gynnande tekniska revolutionen vidare till krigstidens särpräglade behov. Följ med när vi tar en titt på armbandsurets både mytiska och spännande historia.
Tidiga inspirerade prototyper (Från 1571)Det är viktigt att poängtera att det är få personer som är ense om när det första armbandsuret faktiskt skapades. Att påstå sig vara världens äldsta urmakare har även kommit att bli något standard i branschen för alla företag vars tillverkning kan härledas till åtminstone 1800-talet. Förvirringen beror även i viss utsträckning på att det inte finns någon gängse definition av vad som krävs för att något ska anses vara en armbandsklocka. Räcker det med en klocka som hänger från handleden? I så fall verkar det som att denna sorts klockor fanns tillgängliga i begränsad utsträckning redan under 1500-talet.
En smått mytiskt händelse inträffade 1571 då Robert Dudley, earl av Leicester, till Elisabet 1 av England överlämnade vad som beskrevs som en armklocka. Ingen vet exakt hur den såg ut, då den varken dokumenterades eller bevarades. Vad man däremot vet är att händelsen utspelade sig dryga tjugo år efter fjädrar och skruvar hade möjliggjort mer tillförlitliga och smidiga urverk. Därför är det inte omöjligt att historien förtäljer berättelsen om ett av de första armbandsuren. Men det bör nämnas att många är skeptiska gällande huruvida detta ens handlade om vad vi numera skulle kalla för ett armbandsur.
Den som föredrar ett mer säkert kort kan välja berättelsen om det fortfarande aktiva Schweiziska företaget Patek Philippe som 1868 fick i uppdrag av Ungerska grevinnan Koscowicz att skapa ett tillförlitligt och samtidigt stilistiskt unikt Schweizisk armbandsur. Kanske är det även detta som numera har gjort deras klockor till några av världens allra dyraste och eftertraktade. Till skillnad från de påstått äldre uren så har detta exemplar faktiskt bevarats och har en design som på många sätt förfärar moderna entusiaster. Faktumet att klockan har bevarats har gjort att Patek Philippe kommit att erkännas av Guinnes World of Records som den första tillverkaren av armbandsur.
Som observant läsare kanske man la märke till att både dessa tidiga armbandsur tillverkades särskilt för kvinnor. Bland män var faktiskt fickur det mest populära alternativet fram tills åtminstone början av 1900-talet, och intressant nog var det på många sätt militären som var drivande i övergången.
Oavsett när man väljer att placera armbandsurets födelsedag så hade urverken under senare halvan av 1800-talet uppnått tillräcklig nivå av mekanisk och materialmässig precision att de faktiskt blivit tillräckligt små att bära på armen. Den industriella revolutionen skapade även rätt förutsättningar för massproduktion. Därför fick Girard-Perregaux 1880 uppdraget att tillverka armbandsur för de personer som tjänstgjorde vid fartygsförbanden som officer. På många sätt var det militären som var drivande i att popularisera uren, och första världskriget anses av många varit den händelse som satte sista spiken i kistan för fickuret.
Under första världskriget, som pågick mellan 1914 och 1918, så var så kallade skyttegravsklockor i många fall en del av soldaternas standardutrustning. Dessa klockor motsvarade i stor utsträckning vad vi förväntar oss av en modern mekanisk klocka. En intressant detalj är att många av dessa hade komponenter behandlade med radioaktivt radium, vilket var vanligt förekommande ända fram till 1950-talet, vilket förvisso gjorde klockan självlysande men på bekostnad av att utsätta användaren för radioaktivitet. Är man samlare av historiska ur är detta även något man bör ta i åtanke.
Det kom däremot att dröja innan armbandsuret fick universellt genomslag. Tittar man på reklam för armbandsur från början av 1900-talet så ser man att dåtida populära urmakare, så som Longines, uteslutande marknadsförde uren som produkter för kvinnor. Detta gäller även de modehus, likt Cartier, Hermès, Bulgari och Tiffany & Co, som var tidiga nog att lägga märke till trenden. Under 1930-talet hade armbandsur nästan helt och hållet ersatt fickuret, och innovationer som själsuppdragande mekanik och krigstidens enorma produktion av armbandsur gjorde dem till både eftertraktade och billiga. Det är även runt denna period som armbandsuret sakta men säkert populariseras som accessoar för både män och kvinnor.
Den elektriska revolutionen och kvarts (Från 1959)I takt med att armbandsur blev allt mer populära så började ett flertal personer och företag att fundera på hur man kunde förbättra de mekaniska klockorna. För även om de var smidiga så behövde de regelbunden kontroll, uppvridning och omsorg för att säkerställa tillförlitlig drift. Detta fick ett flertal instanser att överväga huruvida elektricitet inte vore ett smidigt alternativ till mekaniska fjäderdrivna ur. Vad som lockade var ett elektriska klockor, åtminstone på ett teoretiskt plan, skapade bättre förutsättningar för såväl stöttålighet som underhållsfri pålitlig drift.
Tidiga elektriska klockor bör däremot inte jämföras med moderna ur, då de faktiskt ofta behövde regelbunden kalibrering och använde mer eller mindre tillförlitliga impuls- och transistorlösningar för drift. Därför kom elektriska klockor inte att populariseras förrän 1960-talet då numera legendariska Seiko lanserade den första kvartsklockan. Vad som särskilde dessa från övriga elektriska klockor var att de använde kvartskristall, numera ersatt med syntetisk kvarts, för att med hjälp av ett batteri generera en särskild frekvens som kunde driva klockor på ett sätt som gjorde dem avsevärt mycket mer effektiva och tillförlitliga än både mekaniska och övriga elektriska klockor.
Många har kommit att anse armbandsuret Astron, eller Seiko Quartz-Astron 35SQ, vara det första funktionella armbandsuret med kvarts. Den internationella organisationen Institute of Electrical and Electronics Engineers (IEEE) framhåller numera modellen som ett av de största framstegen inom elektroteknik. Vad som kännetecknade klockan var att den hade en batterilängd på minst ett år och en tidsmässig precision motsvarande ±5 sekunder per månad, och på många sätt är den även fortfarande trendsättande för dagens elektriska kvartsklockor.
Det är svårt att underskatta effekten som kvartsur har haft på marknaden för armbandsur. För första gången i världshistorien blev det möjligt att till låg kostnad tillverka prisvärda klockor med i stort sett exakt tidhållning. Detta skapade rätt förutsättningar för att kombinera stil och tillförlitlighet. Den numera legendariska designern Christian Dior anses av många ha varit den som första som undvek att behandla armbandsur som en särskild nisch, och istället förenade urmakeriet med sin övriga moderelaterade verksamhet. Detta sägs ha resulterat i att även armbandsuret för första gången i historien kunde vara både en given del av en särskild klädstil, och ett pålitligt verktyg för tidhållning. Gucci sägs även ha varit det första modehuset att under 1970-talet ha egen tillverkning av klockor, i en tid de flesta anlitade andra företag för just tillverkning. Många anser att 1980-talet var det decennium då lågprisklockor slog igenom på allvar. Övergången till syntetisk kvarts och den enorma efterfrågan på klockor gjorde att marknaden fylldes av lågprisklockor som fortfarande var oerhört precisa när det kom till tidsåtergivningen.
Men har utvecklingen inte resulterat i något alternativ till mekaniska klockor och kvarts? Atomklockor är en relativt samtida utveckling som ännu inte fått något större genomslag. Dessa har en tidsmässig precision som överstiger kvarts, och anses vara de mest tillförlitliga klockorna i världen. Även om det sedan 1990-talet funnits diverse armbandsur som marknadsfördes som atomklockor, då de använde FM-sändare för att ta emot information från en källa som kunde återge internationell atomtid, så var det inte förrän 2013 som de första fristående atomklockan, Cesium 133 Atomic Watch från Bathys Hawaii, lanserades. Till följd av de höga produktionskostnaderna och låga efterfrågan så är däremot kvarts fortfarande det givna alternativet.
Det går så klart inte att diskutera armbandsurets historia utan att nämna smartklockor. Dessa kännetecknas av att erbjuda mer än tidhållning, och beskrivs ofta som armburna datorer. På grund av detta kräver de även mer ström, och drivs i de flesta fall av laddningsbara lithium-Ion-batterier som ger mer ström men samtidigt kräver förhållandevis regelbunden laddning. Därför är det ovanligt att en smartwatch har längre batteritid än en ungefär en vecka. Den relativt sett korta batteritiden har gjort att dessa klockor inte kommit att bli ett särskilt populärt alternativ för traditionell tidhållning.
Vad har då framtiden att erbjuda när det kommer till armbandsur? Även om många förutspådde armbandsurets död i samband med att mobiltelefonerna populariserades så har det visat sig att klockorna är mer populära än någonsin tidigare. Gällande framtida tekniska framsteg och trender så är det nog ingen som med något mått av säkerhet kan förutspå utvecklingen. Men det är även detta som är en av de stora lockelserna med armbandsur. Det är upp till var och en att hitta det som passar ens individuella stil, behov och önskemål.
© Copyright 2019 Reaklockor.se
