Märkesklockor till outletpriser • 2 års garanti • Certifierad e-handelsbutik

Hur en klocka fungerar

Hur en klocka fungerar

Klockan och armbandsuret är utan tvekan två av den moderna tidens allra mest viktiga och praktiska uppfinningar. Trots att många förutspådde att de skulle förpassas till historiens sophög i och med mobiltelefonernas inbyggda mjukvaruklockor så är de tvärt om mer populära än någonsin tidigare. Utöver klockors uppenbara fördelar när det gäller praktisk tidhållning så har samtida armbandsklockor ett unikt antal funktioner som gör att de ofta blir ett oumbärligt tillhör, oavsett om man vill ha något modeorienterat eller något som är robust nog att aldrig svika. Men hur fungerar egentligen klockor? Och hur har tekniken bakom dem förändrats med tiden? 

De synliga delarna: Vad är det man ser?

När man granskar ett armbandsur så ser man i de flesta fall boetten, glaset, visarna, urtavlan, kronan, skänklarna och armbandet. Medans vissa av dessa begrepp förklarar sig själva så är andra lite mer oklara. Låt oss ta en närmare titt på klockans synliga delar och vad de fyller för funktion.

Boetten kallas ibland även för klockhuset då det är den del som helt enkelt huserar alla väsentliga komponenter. Dessa konstrueras vanligtvis av rostfritt stål, guld eller platina beroende på vilka egenskaper och vilket utseende tillverkaren vill framhäva. Boetternas form varierar stort och kan vara allt ifrån avlånga till runda och har ibland även asymmetriskt utseende.

När det kommer till visarna så har de flesta av oss någon gång tvingats komma ihåg att lilla visaren motsvarar timme medans stora visaren motsvarar minut. Utöver dessa två så är det även vanligt med  en sekundvisare. Men detta gäller främst analoga klockor då det numera är minst lika vanligt med en digital display. Utseendet på visarna varierar stort mellan olika modeller, och det är även vanligt med självlysande visare som gör det lättare att läsa tiden i mörker.

Urtavlan är på många sätt klockans bakgrund och kan innehålla allt ifrån tim- och minutmarkörer till månadsangivelser. Ibland är urtavlan helt blank på modeller där tillverkaren har velat framhäva visarna eller den digitala displayen. 

Glaset säkerställer att man kan se tiden samtidigt som det skyddar komponenter. Det består i de flesta fall av endera plexi-, mineral-, eller safirglas. Dessa representerar även en stigande skala av rep- och stöttålighet.

Skänklarna är en benämningen på de delar som man fäster armbandet i. På armbandsur tillverkade för att användas i krävande miljöer så är i de flesta fall såväl skänklar som armband förstärkta. På vissa klockor är armband och skänklar integrerade på så sätt att det inte går att byta armband utan ett omfattande ingrepp.

Kronan är vad man vrider på när man endera justerar tiden eller vrider upp klockan. Den sitter fast i vad som ofta kallas för axeln som i sin tur är i kontakt med klockans inre komponenter. På dykarur är detta en kritisk komponent då en krona sin inte är tät riskerar att leda vatten in till urverket.

Armbandet har en funktion som på många sätt är ganska uppenbar. Man fäster det runt handleden för att säkerställa att armbandsuret inte ramlar av. Dessa konstrueras i allt från naturläder till syntetmaterial med särskilda egenskaper.

Dessa är armbandsuret mest väsentliga synliga delar. Har man koll på dem så är man väl rustad för att i detalj utvärdera de flesta produkter på marknaden.

De interna delarna: Hur fungerar klockan?

Moderna armbandsur är ett resultat av flera århundraden av förfining och ingenjörsmässig precision. Trots detta så finner man många likheter mellan dagens klockor och de som var vanligt förekommande för flera hundra år sedan. Själva urverket, eller kaliber som det ofta kallas, är vad som får klockan att gå och är beroende av ett samspel mellan ett stort antal små komponenter. Att i detalj beskriva samtliga delar skulle resultera i en hel bok, men låt oss åtminstone ta en närmare titt på några av armbandsuret mest väsentliga delar.

Själva energikällan: Vad driver klockan?

Det är knappast någon hemlighet att det krävs någon form av energikälla för att en klocka ska fungera. Numera så används nästan uteslutande endera drivfjäder eller kvarts. De flesta personer är överens om att kvarts är mer lämpat för precisionsur, men de mekaniska klockorna med drivfjäder har fortfarande ett starkt fäste hos många klockentusiaster. 

Mekaniska urverk med drivfjäder. Klockor med drivfjäder brukar kallas för mekaniska och har anor som sträcker sig ända tillbaka till 1600-talet. Dessa kännetecknas av att den energi som krävs för att driva klockan genereras av en uppvriden fjäder. Denna fjäder vrids endera upp manuellt eller med hjälp av en vikt som fångar upp rörelseenergi.

Kvartsurverk med batteri. Dessa klockor kallas för kvartsurverk då de har en komponent som består av kvartskristall, och som omsätter ström från batteriet till vibrationer som i sin tur driver klockan. I moderna klockor så används främst syntetisk kvarts som har väldigt hög nivå av precision. Detta är ett väldigt effektivt sätt att driva armbandsur och batteribyte behöver sällan ske med mer än några års mellanrum.

Det förekommer även urverk som drivs av en kombination av mekanik och kvarts. De flesta tillverkare anser att kvarts är den bästa lösningen för klockor där exakt tidhållning är avgörande. 

Komponenterna: Vad får tiden att gå?

I urverket hittar man ett stort antal komponenter som samspelar för att tidhållningen ska vara pålitlig och för att klockan ska fungera. Många av dem är ytterst små och minsta fel kan göra att inget fungerar som det ska.

Oro eller balanshjul är ett litet men väldigt väsentligt hjul som finns i mekaniska urverk. Med hjälp av vikter och fjädrar så hålls det i rörelse på ett sätt som möjliggör att små kugg för visarna framåt. I kvartsurverk möjliggörs motsvarande rörelse av samverkan mellan batteriet och kvartskristallen.

Varje urverk har ett stort antal övriga hjul och axlar så som gånghjul, centrumhjul och transporthjul, centrumaxel och balansaxel. Detta är väsentliga delar av urverk som möjliggör kraftöverföring från energikällan till visarna. För att allt ska fungera så måste dessa vara välsmorda och i bra skick. När det gäller äldre klockor, eller klockor som har fått en och annan hård smäll. så måste dessa komponenter ofta bytas. 

Uppdragsaxeln är vad som gör att man kan justera tiden och även vrida upp de manuella mekaniska klockorna. Medans själva axeln är dold i urverket så är kronan synlig. 

Tappar, tänder och stift är benämningar på endera små urgröpningar liknande vad man finner på kugghjul, eller små stift som måste ha särskilda avstånd och utformningar för att möjliggöra kraftöverföring mellan olika hjul och axlar. Dessa kan med tiden nötas ned, och på riktigt gamla klockor kan de behöva förbättras manuellt med en fil för att klocka åter igen ska fungera.

Vill man göra det enkelt för sig så kan man tänka sig ett urverk som en liten motor vars syfte är att överföra kraft från en energikälla till visarna, men detta är så klart en väldigt förenklad bild av hur ett modernt armbandsur fungerar.

Urmakare kan spendera en hel livstid på att lära känna olika modeller och konstruktioner och denna artikel är långt ifrån heltäckande. Förhoppningsvis har den gett dig en översikt gällande hur en klocka faktiskt fungerar. 

Drift & produktion: Wikinggruppen

Produkten har blivit tillagd i varukorgen

Gå till kassanFortsätt handla
Produkter
Handla
Information